Att säga att jag har skrivit hela mitt liv är inte sant. Möjligen kan jag påstå att jag alltid velat skriva. Bara det att livet består av så oerhört många angelägenheter som stjäl ens fokus.
Först efter att ha bytt blöjor, skottat Nackas längsta uppfart, kommit ihåg att köpa salt innan det tagit slut, inte hunnit damma men faktiskt använt tandtråd samt tärts av jämförelser med andra föräldrar och grannar som lyckats så väl med sina kultiveringar – slutför jag några manus.
Först när det blir möjligt att sitta regelbundet och skriva (barnen är nästan vuxna och flytten till radhuset har benådat oss med en konstgräsmatta) växer min thriller fram.
Alla år som skådespelare inom improvisationsteatern hjälper mig att tänka dramaturgiskt och att leva mig in i texten både kroppsligt och rumsligt. Efter refuseringar av flera manus är jag ändå dedikerad: jag vill aldrig sluta skriva. Men ändå, jag vill också bli läst och är så glad över att Agnes i min debutbok får hjälp att komma ut i världen.
[Book: ISBN hittades ej]
